Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 91. Andliga rörelser i Bleking - III. Östra härads missionsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2674 NITTTONDEFÖRSTA KAPITLET.
han i början på 1890-talet flyttade till Vislanda. Under de första
åren af hans verksamhet i näranda förenings tjänst användes han
hufvudsakligen såsom evangelist; under senare tiden var han
utsedd att såsom herde vårda sig om församlingarna.
I gårdarna kring Jemjö kyrka voro några särdeles
gud-fruktiga personer, som ansågos såsom de öfrigas ledare. Den
mest framstående af dem hette Holger Olsson, vanligen kallad
»Holger skräddare», som för många år sedan fick gå hem i frid.
Då frågan: »Hvar står det skrifvet?» blef brännande på orten,
skedde, ty värr, en söndring i de troendes krets. Holger skräddare,
som efter en tids ovisshet eller vacklande blef afgjordt
hög-kyrklig, fick en del på sin sida, under det de öfriga innerligare
förenade sig till nattvardsföreningar. De lutherska anordnade
fortfarande möten vid Jemjö kyrka, under det de frikyrkliga hade
sina möten på åtskilliga ställen i gårdarna.
Torhamns socken består af den landtunga, som utgör
Blekings sydöstra hörn, jämte öarna utanför, nämligen Långören,
Ungskär, Utlängan, Stenshamn, Inlängan och Västra Hästholmen
med Ytterön. Här fanns det en och annan kristen, långt innan
missionsföreningen bildades, såsom båtsmannen Salomon Hamn i
Orranäs, en af de första söndagsskollärarne i norra delen af
Torhamn, hemmansägaren Holger Petersson i Gräbbegården i
sydvästra delen af socknen, hvilken särskildt vinnlade sig om,
att Guds ord blef predikadt i trakten, och Anders Nilsson på
Hästholmen, en gladlynt man, som samlade barnen i söndagsskolan.
På öarna, hvars befolkning nästan uteslutande lefver af fiske,
och i fiskarbyarna på den östra kusten fördes ett dåligt lif. En
gammal man, som besökte Ungskär omkring 1840, har beskrifvit
platsen såsom det vederstyggligaste ställe, han någonsin sett.
Trettio år därefter var han där på ett missionsmöte. Då voro
gatorna rensopade, befolkningen välklädd och ren, en matta låg
på själfva missionshustrappan. Mannen kunde knappt återhålla
sina tårar af glädje öfver de tydliga spåren af Guds verk
därstädes. Något liknande var förhållandet på de öfriga öarna.
Kraftiga nådevindar hade gått fram, och en stor del af
befolkningen hade efter att hafva kringkastats af syndens svallvågor
ankrat vid Jesu hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
