Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Andliga rörelser i Skåne - XII. Kristianstad med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2728
NITTIONDEANDRA KAPITLET.
ningen blef hvar och en, som ville verka i föreningens syfte
och erlade en årsafgift af minst 1 kr. eller ock på en gång
minst 5 kr., då han erhöll aktiebref och blef ständig medlem.
Ledningen af föreningens verksamhet och förvaltningen af dess
blifvande egendom lades helt och hållet i styrelsens händer. Det
gällde således att vid årsmötena invälja en styrelse, som verkade
i öfverensstämmelse med föreningens syftemål.
En fastighet köptes, och där uppfördes ett stort och
ändamålsenligt missionshus, som invigdes hösten 1875. Det var för
missionsvännerna i Kristianstad en högtidsdag, som sent
glömmes. Kyrkoherde P. P. Welinder höll invigningstalet öfver orden:
»Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk». Utur många
af de närvarandes hjärtan uppsteg därunder bönen: »Måtte aldrig
frälsarens ord näst efter de anförda få sin tillämpning på detta
hus». Det var, som om de haft en aning om hvad som senare
skulle inträffa. Emellertid välsignade Herren verksamheten, och
i synnerhet under åren 1877 och 1878 gingo mäktiga nåde vindar
fram öfver staden och trakten däromkring. Då vännerna icke
hade någon predikant, föreläste någon af bröderna ur någon god
bok, oftast Pietisten. Samtidigt uppstod hos många af de troende
behof af en innerligare sammanslutning för inbördes vård och
gemenskap, och flera af dem hade dessutom af samvetsskäl länge
icke kunnat deltaga i de statskyrkliga nattvardsgångarna. Den
12 april 1878 samlades några af missionsföreningens medlemmar
i missionshuset, och efter en stunds allvarlig öfverläggning och
innerlig bön beslöts enhälligt att bilda Kristianstads friförsamling.
Till densamma slöto sig efter hand allt flera af missionsföreningens
medlemmar, och de samlades nu i frid och kärlek till inbördes
uppbyggelse. Föreningens ordförande blef tillika församlingens
föreståndare. Huset stod öppet för alla Herrens kända vittnen.
Ännu hade föreningen ingen stadigvarande predikant, men
hösten 1881 beslöt styrelsen att kalla predikanten O. N. Thomson,
som då stod i Skånes missionssällskaps tjänst. Under de första
månaderna af år 1882 höllos möten nästan dagligen, och i synnerhet
på söndagarna voro dessa så talrikt besökta, att många fingo
vända om af brist på utrymme. Andens vind blåste öfver folket,
och många blefvo omvända till Herren. Hos styrelsen i Skånes
missionssällskap framställdes nu begäran att tills vidare få be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
