Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Andliga rörelser i Skåne - XII. Kristianstad med omnejd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I SKÅNE.
2737
sina kärnfriska sånger för stora skaror, hvarvid mångens ögon
fylldes med tårar. Nordöstra Skånes missionsförening har här
hållit tvenne större möten hvarje år till rik uppbyggelse för
många. Omkring år 1860 bildade missionsvännerna här en
nattvardsförening och fingo därför lida mycken försmädelse och
förföljelse.
Då striden om försoningens betydelse i början af 1870-talet
upplågade, framkallades däraf mycken oro bland evangelii vänner
äfven på denna plats. Några gladdes samt tackade och lofvade
Gud för hans oföränderliga kärlek till de fallna
människobarnen. Andra åter blefvo rädda för den s. k. nya läran, som
de ansågo vara en villfarelse, och striden om nämnda lärofråga
blef ganska het.
De ledande männen inom den frisinnade gruppen af troende
på platsen voro från första början N. Jeppson i Haraberga och
B. Nilsson i Immeln. N. Jeppson är född i Haraberga, Hjersås
socken, den iz okt. 1845. Hans moder var troende och bad
enträget till Gud om sina barns frälsning. Jeppson blef ock tidigt
berörd af Herrens ande, men först år 1865 kom han till en
lefvande tro på Gud. Anda från början har han varit ordförande
inom friförsamlingen på denna plats och ledare af söndagsskolan.
I styrelsen för Skånes missionssällskap har han varit ledamot,
alltsedan detta sällskap år 1877 bildades.
Ar 1875 hölls i Hjersås lilla ett större missionsmöte, som
äfven besöktes af tvenne frisinnade predikanter från annat håll.
Emellertid blefvo dessa förvägrade att under mötet predika i
missonshuset, och, då det genom N. Jeppsons åtgörande bereddes
dem tillfälle att på en annan plats förkunna frälsningens evangelium
för ett icke ringa antal af mötesbesökarne, af hvilka många gärna
ville höra dem, väckte detta stor förbittring hos de s. k. renläriga.
Dessas ledare på platsen uppmanade sedermera sina anhängare
både enskildt och offentligt att sky och fly den nya åskådningens
predikanter och vänner, som utpekades såsom villoandar. Trots allt
motstånd höll den lilla gruppen af frisinnade troende ut. Gud
fröjdade deras hjärtan. De läste flitigt de skrifter i
försoningsfrågan, som utkommo, men i synnerhet rannsakade de ifrigt och
allvarligt sin bibel, och, då de funno sin nyvunna öfvertygelse
vara grundad på Guds ord, kunde de icke för den yttre fridens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
