Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Andliga rörelser på Gotland och Öland - I. Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2838 NITTIONDETREDJE KAPITLET.
välsignade Gud rikligt vid denna tid. Bland Herrens vänner på
Gotland talar man ofta om dessa glada och oförgätliga dagar
inför Gud. Alfvegren insåg tydligt, att Kristi vänner i andliga
ting icke kunna samverka med indifferenta och orättfärdiga
människor. Kristi kyrka måste stå på den klippan, som heter tro,
verkad af Gud. Därför arbetade han vid denna tid oförtrutet
för de lefvande kristnas frigörelse från kyrklig otro och deras
förenande med hvarandra till gemensam uppbyggelse och
missionsverksamhet. Sålunda var det hufvudsakligen han, som efter
endräktig öfverläggning med andra intresserade missionsvänner
gaf uppslaget till Gotländska missionsförbundet, hvilket bildades
i Linde i januari 1878 och har, såsom det heter i 1 § af dess
stadgar, »till ändamål att förena kristna medlemmar eller kristna
församlingar inom ön till gemensam verksamhet för så väl inre
som yttre missionen». Det var ock hufvudsakligen genom denne
mans nitiska bemödanden, som de fria kristnas första missionshus,
det i Hemse, blef uppfördt och öppnadt för evangelisk
verksamhet.
Bildandet af- Gotländska missionsförbundet föregicks af
en tilldragelse, som jämte mycket annat gaf impulsen därtill.
Pastor Alfvegren hade nämligen med lifligt intresse omfattat
den, om man så vill säga, nya läran om försoningen och
försvarade densamma med lif och lust. Från de kyrkliga och de
konservativa missionsvännernas sida uppväxte nu en hotande
storm af ovilja mot Alfvegren. På ett missionsmöte i Visby
1877, där pastorn satt ordförande, och där viktiga lärofrågor
diskuterades, uppträdde predikanten Sundin m. fl. mot honom
och förebrådde honom och de andra fria missionsvännerna med
mycken skärpa för falsk lära och separatistiska afvikelser. Striden
blef mycket het. Alfvegren nedlade då ordförandeklubban och
uppsade därmed samarbetet med Gotlands missionsförening. Hans
exempel följde ock föreningens vice ordförande, tre dess
predikanter samt därefter många andra troende på Gotland, bland
hvilka äfven förut (se sid. 1286) nämnde Siltberg och hans
hustru.
»Efter den striden öppnade prästerskapet för oss sina armar»,
har Sundin sedermera betygat. Gotlands missionsförening ställde
sig härefter afgjordt till statskyrkans tjänst, och såsom före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
