Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Andliga rörelser på Gotland och Öland - I. Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2842 NITTIONDETREDJE KAPITLET.
mindre hemmansdel. Modern var en rättskaffens och duglig
kvinna samt ömhjärtad och kärleksfull. Ehuru vid den tiden
fullkomligt främmande för lefvande kristendom, som då var okänd
på den trakten, vinnlade hon sig om att uppfostra sina många
barn till goda och rättskaffens människor. Tidigt uppmanade
hon dem att fly allt syndigt. Hennes inflytande på barnen var
ock mycket stort, och de älskade henne med en sällspord
tillgifvenhet. Det oaktadt blef den unge gossen af dåliga
kamrater tidigt införd på syndens väg. Han erfor dock härunder
en inre längtan efter att blifva en gudfruktig människa. Vid
konfirmationen steg denna längtan till sin höjd, och, hade han
då erhållit någon andlig vägledning, skulle han, såsom han själf
bekänner, säkert hafva blifvit vunnen för Gud.
Då Wassberg ännu icke hade fyllt 16 år, drunknade hans
fader i en närbelägen sjö, vid hvilket tillfälle äfven han själf var
nära att omkomma. Han måste nu träda i sin faders ställe som
husbonde. Detta medförde ett ökadt ansvar men ock större frestelser.
Han blef nu mera fri och begynte deltaga i både de yngres och
äldres nöjen och tillställningar. Det gick nu allt längre och
längre utför, och snart försvann hvarje tanke på att blifva
gudfruktig. Emellertid hade vid den tiden några få af Wassbergs
bekanta blifvit omvända till Gud. Ehuru han aldrig före sin
omvändelse blef tilltalad af »läsarne» om Gud och själens
frälsning, hade han dock . alltid klart för sig, att de hade rätt, och
tog . dem städse i försvar, då de blefvo föremål för hån och
åtlöje. Ar 1872 ingick Wassberg som volontär vid Vermlands
fältjägarekår men tog redan följande år afsked från denna tjänst.
Då Wassberg år 1874 arbetade vid Domnarfvets järnverk,
som då var under byggnad, besökte han en afton handelsboden,
hvars föreståndarinna var troende. När han gjort sina uppköp
där och skulle gå, sade hon helt vänligt till honom: »Det är
bön i skolhuset i kväll.» — »Jaså, då skall jag väl gå dit»,
svarade Wassberg mekaniskt. Han gjorde så. Huset var
fullprop-padt af folk, så att han nätt och jämt kunde tränga sig in
genom dörren, där han blef stående. Predikanten, J. Olsson från
Smedjebacken, läste upp och talade öfver Es. 35 kap. Härunder
öppnades Wassbergs ögon, så att han tydligt insåg, att han var
stadd på olycklig väg, och nu beslöt han att med Guds hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
