Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Andliga rörelser på Gotland och Öland - II. Prinsessan Eugenie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2848
NITTIONDETREDJE KAPITLET.
Ganska tidigt plågades hon af kroppslig sjukdom och
svaghet. I slutet af 1850-talet tillbringade hon därför en sommar
såsom hyresgäst hos framlidne konsul Eneqvist på hans
landt-ställe Länna, söder om Visby. Vistelsen därstädes stärkte hennes
krafter. Hon beslöt därför att någonstädes på ön skaffa sig en
egen bostad. Tillfälle därtill erbjöds henne också i närheten af
den tvärbranta bergklint, som är belägen tre fjärdedels mil söder
ut från Visby, och som bär namnet Högklint. Nära denna
egendomliga bergformation påträffade hon en plats, som tilltalade
henne, och hvaraf hon sökte att blifva ägarinna. Är 1861
inköpte hon sex tunnland af Nygårds strandmark i Väster-Heide
församling. Där företogos och fullbordades
trädgårdsanläggningar, och ett envåningshus i schweizer-stil uppfördes. Stället
fick namnet Fridhem. Då hon inflyttat i sin nya villa, hälsades
hon på aftonen den första dagen med en serenad af sångare och
sångerskor från Visby. Sedermera uppfördes en större
villabyggnad, dit prinsessan år 1862 inflyttade.
Den, som framför allt utöfvade ett afgörande inflytande på
den unga furstinnans själsutveckling, var den hos henne anställda
hoffröken Josefine Hamilton, sedermera friherrinnan Rudbeck.
Denna hade redan förut kommit till frid med Gud och var
därför ett passande sällskap för prinsessan, som med allvar börjat
söka efter den frid, som världen icke kan gifva. Med sin
hoffröken tillbragte hon långa stunder, studerande bibeln och
samtalande om de bibliska sanningarna.
Rosenius hade vid denna tid börjat hålla sina predikningar
i Betlehemskyrkan, och en af hans åhörare var nämnda
hoffröken. Det väckte ett visst uppseende vid hofvet, att hon
besökte en sådan plats, hvilken ansågs vara härden för all slags
villolära. En gång efter slutad middagsmåltid på slottet berättade
tvenne hofherrar för konungen det nämnda förhållandet. De
påpekade, huru opassande det var, att en person i fröken Hamiltons
ställning till fots besökte dylika sammankomster, där ingen af
den högre societeten fanns. De menade ock, att en sådan
exalterad religiositet skulle få ett mindre godt inflytande på
prinsessan. Stillatigande afhörde konungen deras anförande,
hvarefter han med lugn yttrade: »Att fröken Hamut;on går till Betle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
