Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 94. Kort öfversikt öfver baptisternas verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför på eftersommaren år 1860 till England, där han på något
mindre än ett år lyckades insamla medel till inköp af en tomt
för Betelkapellet. Genom ytterliga bidrag från England samt
genom de medel, som pastor Wiberg under en 3-årig vistelse i
Amerika under förra hälften af 1860-talet där insamlade, kunde
detta byggnadsföretag bringas till fullbordan.
Då landsförvisningsstraffet för afvikelse från statskyrkans
lära år 1860 blef afskaffadt genom en dissenterlag, återvände
den förut nämnde F. O. Nilsson genast till Göteborg, och på
hans begäran blef den öfver honom år 1851 fällda
landsförvisningsdomsn nu upphäfd. Strax därefter återkom äfven kapten
G. W. Schröder (se sid. 1343) till staden och byggde ett hus,
däri en samlingssal inreddes för församlingen i Göteborg, som
under de näst följande åren hade F. O. Nilsson till predikant.
Här må ock anmärkas, att enligt 1860 års dissenterlag
endast en baptistförsamling sökt kungligt tillstånd att utträda ur
statskyrkan, nämligen församlingen i Våmhus. Men äfven denna
lagligt erkända församling har nu mera upphört. De öfriga
församlingarna ansågo sig icke kunna träda in under denna lag,
emedan de därigenom bragtes i ett förhållande till staten, som
de ansågo vara stridande mot Guds ord.
Vid baptistsamfundets årskonferens 1861, där F. O. Nilsson
var ordförande, beslöts att uppdraga åt förvaltningskommittén
att ingifva till regeringen en förklaring, hvarför baptisterna, för
hvilkas skull man visste, att lagen till stor del tillkommit, icke
sökte kungligt tillstånd att bilda församlingar. Ehuru sedermera
en ny dissenterlag af 1873 tillkommit, hafva de icke ansett sig
kunna begagna sig af de erbjudna rättigheterna. De stå således
i fria baptistförsamlingar inom statskyrkan i likhet med Svenska
missionsförbundets församlingar.
Vid nämnda konferens 1861 beslöts vidare att i
öfverensstämmelse med ett af F. O. Nilsson uppgjordt förslag bilda
sju distriktsföreningar. Af dessa omfattade då Norrlands distrikt
21 församlingar i Medelpad, 6 i Ångermanland, 7 i Jämtland
och 9 i Helsingland, hvartill vid årets slut kommo 4 församlingar
i Väster- och Norrbotten. Till Stockholms distriktsförening slöto
sig några församlingar i Gefleborgs län, södra Dalarne,
Västmanland, Uppland och Södermanland. Till Nerikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
