Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Q04
NITTtONDEÅTTONDE KAPITLET.
strängande arbete och skulle nu på inbjudan af mr Billup få,
skild från sitt arbete och därmed förenade omsorger, åtnjuta en
behöflig rekreation på den svenska landsbygden. Han kunde
dock ej finna sig i en fullständig overksamhet utan började snart
att planera för att kunna vara till någon välsignelse för sin
omgifning. Han sökte därför få till stånd något uppbyggelsemöte,
och till det första af detta slag inbjöds fröken Hanna
Ouchter-lony, hvilken i Vernamo hade en liten bokhandel, och som var
känd såsom en ifrig »läsare». Mötet kom till stånd och
efterföljdes af flera dylika än i mr Billups hem, än i
järnvägsstationens väntsal, än i missionshuset och på andra platser i trakten.
Mötena utmärktes af en sällspord anderikedom och blefvo till
mycken välsignelse för deltagarne. Synnerligen rönte fröken
Ouchterlony djupa andliga intryck af mr Bramwell Booths tal
och personlighet. Han måste dock snart återvända till England,
hvarifrån han underhöll korrespondens med fröken Ouchterlony,
som ock genom läsandet af Frälsningsarméns engelska organ
»The War Cry» (Stridsropet) med intresse följde dess
verksamhet.
Sommaren 1881 besökte fröken Ouchterlony England för
första gången och gästade general Booths hem. Om vistelsen
här skrifver hon själf följande:
»Under fem veckors tid vistades jag dagligen i general
Booths familj, därt jag blef i tillfälle att se, hvad ett verkligt
utgifvande för Herren är, ett utgifvande icke blott i ord utan i
gärning och sanning. Så väl generalen som alla de öfriga i familjen,
ända till de yngsta barnen, hade blott ett mål: Guds
förhärligande och världens frälsning. I min själ hade länge brunnit
ett nit för andras frälsning, hvilket kommit mig att i ångest
genomvaka mången natt, men jag hade dock vid dagens inbrott
ej mod eller kraft att utföra det, hvartill anden manade mig,
ehuru jag dock genom Guds nåd fått verka något för honom,
som gaf sitt lif för mig. Få dagar efter min ankomst till
England bevistade jag ett möte för arméns officerare, där Guds ande
tydligare än någonsin uppenbarade för mig min personliga
ansvarighet för andras frälsning; då offrade jag mig själf på
lydnadens altare och lofvade Gud att gå, hvarthelst han ville
sända mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
