Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRORD.
Då man i vår tid, kanhända mera än i någon föregången, är öfvertygad om vigten
af forntida handlingars samlande och utgifvande, inseende huru maktpåliggande det är
för häfdatecknaren, att den fosterländska historiens källor blifva uppdagade, så synes
närvarande företag, att utgifva ett särskildt landskaps urkunder, icke behöfva
rättfärdigas. Hvad utförandet deraf åter beträffar, så få Utgif., med erkännande, att det
kanhända i mycket icke uppfyller en sednare kritiks strängare anspråk, öfverlemna
domsrätten deröfver till kännare, under förhoppning om ett mildare bedömande af alla de
fall, då ett allvarligt bemödande befinnes sviket af förmågan.
Det landskap, till hvilket närvarande urkunder höra, förvarar från hedniska
tiden få, eller, rättare sagdt, nästan inga minnesmärken, hvilka häntyda på en mycket
tidig befolkning. Visserligen finnas der på näs eller utskjutande uddar i några, afsides
från de egentliga bygdelagen belägna, sjöar, såsom t. ex. i Wansjön i Järna socken och
i Wenjans-sjön i socknen med samma namn, grupper af smärre, i större eller mindre
cirkelform lagda griftrör, af allmogen kallade Finngrafvar, hvari ben m. m. blifvit vid
undersökning funna; men dessa fornlemningar kunna likväl icke med säkerhet anses vittna
om en mycket hög ålder, då de anträffas i ett land, der ännu mot slutet af 12:te
århundradet hedendomen var rådande, och hvarest således hedniska sedvanor och bruk
ännu bihehöllos bland en, möjligtvis till dessa vildmarker undanträngd, folkstam, som
der funnit en fristad och lefde utan närmare beröring med de öfriga landskapens
innebyggare [1]. Ättehögar från den så kallade högåldern finnas icke i Dalarne, och de små
kullar eller så kallade ättebackar, som omnämnas vara der befintlige [2], äro, så vida de
i allmänhet få antagas såsom menniskoverk, troligen minnen från sednare inom orten
förefallna fejder. Runstenar träffas icke eller ofvan Långheden. Den runsten, om
hvilken Hülphers, troligen efter andras sägen, berättar, att den fordom stått på den
så kallade Capellbacken i Hedemora stad och sedermera blifvit derifrån flyttad till
nämnde stads kyrkogård [3], är för närvarande icke der till finnandes, och ingen inom
orten nu för tiden vet något att berätta om en sådan sten. En annan så kallad
runsten, som samme författare säger vara insatt öfver södra kyrkogårdsporten i Mora
socken, qvarsitter väl ännu på sitt ställe, men är vid närmare granskning befunnen vara
en vanlig sandsten, hvari några oregelbundna streck och fåror äro synliga, utan någon
likhet med andra runor än dem, som tidens tand någon gång ristar i lösare bergarter.
Att jern redan under hedendomen tillverkades på några ställen i Dalarne, bevisar
namnet Jernbäraland; men angående denna tillverkning finnes icke någon
underrättelse, som skulle kunna gifva skälig anledning till betviflande af den högst sannolika
förmodan, att hedniska tidens jernberedning i Dalarne endast och allenast bestod i
myrmalmers nedsmältande uti smärre, i jorden bildade urgröpningar, hvari myrmalmen
[1] Jemnf. Sverres Saga, Cap. 12.
[2] Hülphers Dagbok öfver en resa i Dalarne 1757, sidd. 65, 96, 493 och 552.
[3] Hülphers, L c pag. 536.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/diplodalek/1/0003.html
