Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med samma religiösa fenomen som i det forntida Syrien och
Österlandet i allmänhet, där änglagudarna (de lokala Baalim)
på hvar sina heliga orter (asrati) stått orternas innebyggare
närmast och mest dyrkats utan att detta hindrat
erkännandet af en högsta Gud (Anu, Bel eller Ea) hvars sändebud
och medlare änglagudarne voro; sålunda innebar icke heller
israeliternas Baals-dyrkan afsikten att förneka Jahve. Det
karaktäristiska för de “positiva" religionerna, mosaismen
kristendomen och muhammedanismen är, utom deras nya
moral, att de vilja ställa den högste guden i förgrunden med
tillbakaträngande af änglagudarne (helgonen),- men för öfrigt
röra de sig (bortsedt från protestantismen) inom samma
dialektik, samma relation mellan den högste guden och
änglagudarne, som alltjämt förekommit bland Orientens folk.
Syriens folk (liksom katolikerna) dyrka ännu som sagdt mest
helgonen, hvilka för olika orter hafva sina särskilda
vårdare och heliga män motsvarande präster och profeter i
gamla tider[1] och åt hvilka till och med offer frambäras och
högtider firas[2]. Men bland alla helige är Chidr (S:t Georg)
den allra mest dyrkade; ja detta väsen är egentligen något
mer än ett vanligt helgon eller en änglagud i det han snarare
har karaktären af hela jordens Gud som uppenbarar sig på
särskilda platser genom sina helige. Han har helgedomar
öfver hela Syrien och säges af folket vara allestädes
närvarande och öfverallt lefvande; han beskyddar resande till
lands och vatten samt gifver lif, så att barnlösa kvinnor
anropa honom[3]. De olika helgedomarnes Chidr kunna sägas
vara sändebud och uppenbarare af den ene Chidr som är
hela den fruktbärande jordens (paradisets) gud. Den religion
som ännu behärskar de syriska folken är i själfva verket
paradisreligionen. Att den heliga jorden dock stundom
fattats som en gudinna och att idéen om paradisisk oskuld
ofta förbundits med en motsatt lära och praxis är
förklarligt, då just gudinnekulten konkurrerat med paradisidéen
och de båda på flerfaldigt sätt kombinerats med hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
