- Project Runeberg -  Det israeliska folkets uppkomst och äldsta historia /
116

(1904) [MARC] Author: Jonas Walles - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svårighet upphäfvas om ett bud uteslutes och uppfattas som
tillkommet för att fylla ut 10-talet, sedan andra från början
åtskilda bud blifvit sammanslagna. Den enda möjligheten
att komma till rätta med alla svårigheter i dekalogen torde
vara att utesluta budet om barns hedrande af sina föräldrar.
Så sant det än är, att vanvördnad mot föräldrar är ett brott
mot de 10 ordens anda, så passar dock budet, i synnerhet
som det här är formuleradt, icke till dekalogen. Det ord
som här användes för “hedra" hör icke till det etiska
området i egentlig mening utan snarare till det kultiska (jfr
Jes. 29 13 Malak. 1 6), och motivet: “på det dig må väl gå
och du må länge lefva i det land som Jahve, din Gud, skall
gifva dig“ är enligt allt hvad vi hittills funnit fullständigt
omöjligt i den situation i hvilken dekalogen kungjordes,
liksom det och för öfrigt är främmande för dekalogens
allmänna anda. Därtill kommer det formela, att medan de
omgifvande buden (om sabbatsbudet se ofvan) hafva negativ
form, så är detta bud positivt. Detta svarar däremot, att
det i motsats till de andra buden icke utsäger en för alla
människor gällande grundsats utan afser ett naturförhållande
som gäller blott en del människor och hvars hela innebörd
kan uttalas i en positiv befallning. Den negativa formen
gifver, när det är fråga om lagar, rum för ett rikare
innehåll än den positiva.

Med stöd af det nu anförda samt hvad strax nedan
skall sägas om 10:e budet komma vi till följande
sannolikhet angående dekalogens ursprungliga lydelse:

1. Jag är Jahve, din Gud, som har fört dig ut ur
Egyptens land, utur träldomshuset.

2. Du skall inga andra gudar hafva jämte mig.

3. Du skall icke göra dig något beläte.

4. Du skall icke kungöra[1] Jahves, din Guds, namn
till falskhet.


[1] Det här ifrågavarande ordet betyder aldrig i och för sig "uttala",
om det någon gång i sak kan öfversättas så. Den egentliga betydelsen är
“upplyfta", en betydelse som användes äfven i öfverförd mening, då man
talar om att upplyfta sin stämma, eller en sång, en klagovisa, ett. rykte
o. s. v. Upplyfta är då detsamma som offentliggöra, eg. lyfta upp, så at
något synes, sedan brukas det äfven om det som vida höres. I 2 Mos. 23 1
hafva vi samma ord om utspridande, offentliggörande (eg. upplyftande) af
falskt rykte. I enlighet härmed måste ordet här öfversattas med
“offentliggöra", “kungöra".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:07:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/disfolu/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free