Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan den 19:e och 20:e dynastien (omkr. 1200 f. K.)
infaller åter en tid af förvirring i Egypten likasom mellan
den 18:e och 19:e. Uttågets Farao, Merneftah, efterträddes
af sin son Seti II. Redan denne synes hafva dukat under för
revolutionen1. Efter honom kämpa flere härskare om
tronen. Om dessa känner man mycket litet, men så mycket
är visst, att soldaterna från Horu-landet (Palestina) haft en
väsentlig del i stridigheterna, ty Ramses III, den 20:e
dynastiens andre konung, berättar att på ifrågavarande tid en
Horu-man upphäft sig till härskare och gjort hela landet
skattskyldigt, att af hans anhang den ene förbundit sig
med den andre för att röfva, och att därvid gudarne
antastats likasom människorna, så att man icke frambragt
några offer i templen2. Horu-mannen ville tydligen till
förmån för sig och sina soldater inskränka gudarnes och
prästernas inkomster. Denne Horu-man, som med tillhjälp af
ett anhang i Egypten kunnat komma till sådan makt, måste
antagas hafva varit en amorit, ty amoritiska soldater
begagnades af Ramses II både i Palestina och Egypten, och
just dessa under Egypten lydande amoriter voro Horu-män
(boriter, se sid. 76 ff.) till skillnad från de under Cheta-riket
lydande och i sitt egentliga hemland boende amoriterna.
Horu-männen hade alltså kommit till sådant inflytande i
Egypten att de vid lägligt tillfälle försökte rycka till sig
regeringen, något som för öfrigt icke är underligare än att
längre fram taniterna eller de libyska soldaterna tagit
väldet öfver landet. Då vid ifrågavarande tid en mängd
amoritiska soldater (Juda och Simeon, se § 5) voro stationerade
i sydliga Kanaan, så är det högst sannolikt att dessa stodo
i förbindelse med sina bröder som behärskade Egypten.
Därifrån torde man få den antagligaste förklaringen till
traditionen hos Maneto, att Israels fäder i Egypten fått
hjälp från Jerusalem (jfr ofvan sid. 69) och sedan i 13 år
öfvat tyranni i Egypten, men att Amenofis slutligen
för-drifvit dem med tillhjälp af sin son Sethos som ock kallades
Ramses. Denne Sethos-Ramses har sannolikt sitt historiska
1 Edv. Meyer, Gesch. Äg. sid. 308.
2 Edv. Meyer, sid. 309.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
