Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Urin- och könsorganen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URIN- OCH KÖNSORGANEN.
31
af en lätt lossnande bindväfskapsel. Njursubstansen visar
särskildt i märgen en tydlig strimmighet, betingad af de
körtelkanaler, urinkanaler, som utsöndra urinen. Dessa
sammanlöpa solfjäderformigt mot en låg vårta, njurpapillen
(njp.), som bildar märgens innersta del; på toppen af
njurpapillen öppna sig urinkanalerna, hvilkas mynningar
vid lupförstoring där framträda såsom fina hål. Urinen
upptages där af urinledarens trattlikt vidgade främre ända,
njurkalken (nj.k.), som strutlikt omfattar papillen.
Från den genomskurna njurkalken kan en sond lätt
införas i urinledaren. Njurkalkens förhållande till
urinledaren framträder därigenom tydligare.
Urinblåsan (u.bl.) är ungefär päronformig; i tomt och
sammandraget skick är den helt liten och tjockväggig (fig.
12); utspänd af urin kan den vinna ett betydligt omfång (fig.
13 u.bl.), och dess vägg är då i motsvarande grad tunnare.
Den uppklippes i medellinjen längs sin främre och
öfre vägg; urinledarens mynningar uppsökas och sonderas.
Urinblåsans fortsättning bakåt-nedåt, urinröret, (fig. 13 u.rö)
sonderas, hvarvid sonden (fig. 12 s) utkommer genom den
för urin- och könsorganen gemensamma mynningen,
urogenitalöppningen (ugö). Urinblåsans slemhinna och
muskelhinna friläggas hvar för sig.
De honliga könsorganen. (Fig. 12).
Mellan urinblåsan (ubl.) och ändtarmens bakre del lig.
ger slidan (sl.). Denna friprepareras, så långt sig göra
låter, från nämda organ, med hvilka endast bukhinnan
och underliggande lucker bindväf förbinda dem.
Framåt förlänger sig slidan i den rörlika, Y-formiga
lifmodern, bestående af en kort midtdel, kroppen (Imk.) och
två snedt uppstigande, i bukter liggande horn (lmh)**.
Vid uppklippning af dessa delar iakttages slidans
tunnväggiga, lifmoderns mer tjockväggiga beskaffenhet.
*) Människans njurar innehålla flera papiller, hvar och en med
sin njurkalk; dessa mötas till bildandet af en större hålighet,
njurbäckenet, från hvilken urinledaren tager sitt ursprung.
**) Denna Y-form hos lifmodren finnes hos flertalet däggdjur, men
ersättes hos människan af en plattryckt päronform; organet saknar här
»horn». Därigenom komma såväl äggledarna som äggstockarna att hos
människan ligga proportionsvis närmare medellinjen; de finna därför
här helt och hållet sin plats i bäckenhålan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
