Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Djäkneupptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ävlan nere i gruset... Nå, vill du icke sjunga
mera?
– Nej, Göran, jag vill dricka.
– Jaså, är du törstig, du lille skälm! Nå, jag
säger ingenting därom; dagen har varit varm, och
man måste skölja ned landsvägsdammet. Låt se...
vad är i flaskan, som din pappa godhetsfullt gav
oss till reskamrat? Ännu något, ser jag. Skål,
Adolf!
– Gutår, långe Göran!... Jag blir icke
otörstig, därför att du dricker ur alltsammans.
– Lugna dig, gosse! Jag lämnar kvar så
mycket, som jag, med användande av
approximationsteorien, kan beräkna, att din lilla korpus tål.
Parvum parva decent... smått höves en
liten... säger vår oförgätlige vän Håkan Sjögren.
– Glöm icke, Göran, att du har dåligt betyg i
algebran! Så, stopp nu!
De båda samtalande voro tvenne ynglingar
från gymnasiet i Växjö – djäknar, som allmogen
ännu kallar dem. De voro ute på botanisk exkursion,
efter vad deras portörer och botanikspadar
visade; åtminstone begagnade de botaniken såsom
förevändning för att under sommarferierna ströva
omkring på landsbygden och söka äventyr. Dylika
strövtåg hava sedan gamla tider legat i
Växjögossarnes smak, och bland bönderna i nejden gå
många historier om kringvandrande djäknars äventyr
och putslustiga upptåg.
De bägge vännerna hade slagit sig ned i
gräset på en kulle under en lummig ek. De hade
därifrån utsikt över ett härligt småländskt landskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
