Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Djäkneupptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Och vad var det för roligt, att du tog
fatet med fläskpannkakan och lät hela anrättningen,
ett tu tre, försvinna i ditt glupska ginungagap,
innan den beskedlige mannen hann sucka! Ha,
ha, ha!
– Då hade vi en bättre tillställning hos den
rike nämndemannen i Lomaryd, sade Göran.
– Ack, den vackra Stina, hans dotter...
– Som du ville kyssa, men icke fick, i trots av
ditt snutfagra ansikte, Adolf...
– Och som du fick kyssa, Göran, i trots av
dina fula, röda polisonger.
– Säg icke »i trots av» utan »med anledning
av» mitt manliga, i aftonrodnadens sköna färg
skiftande kindskägg. Du förstår dig icke på flickornas
smak. Att kyssa dig eller en annan liten fröken
kan komma på ett ut... men jag – jag är en
man, och det är sådana flickorna vilja ha.
– Skryt lagom, Göran! Om du ej förstått
dig på svartkonsten, skulle Stina ej bevärdigat
dig med en blick.
– Ja, svartkonsten är en märklig konst. Du
märkte väl, att det rika nämndemansfolket i början
ej ville undfägna oss med annat än svagdricka?
– De önskade oss på dörren, det märktes
tydligt.
– Men då frågade mig händelsevis nämndemansmor,
vad jag studerade i Växjö...
– Och jag skyndade mig att svara, att du
studerade svartkonsten... Var infallet icke gott,
vaba?
– Strax blev det annat ljud i pipan. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
