Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Masugnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de hörde allt tydligare, huru forsen brusade,
huru bälgarnes jättelungor flåsade och hamrarnes
slag genljudade bland skogens klippor.
Nu glesnade skogen, och de bägge vandrarne sågo
framför sig ett öppet fält, i bakgrunden begränsat
av ett berg, på vars vilda, stupande avsatser de
över masugnstaket uppstigande eldtungorna kastade
en fantastisk belysning. Svarta gestalter visade
sig kring elden, och tonerna av en vemodig, enkel
visa, sjungen av en okonstlad röst, blandade sig
med det buller, som den arbetande maskinen och de
lika ivrigt arbetande människorna förorsakade.
Adolf och Göran gingo uppför den långa bro, som förde
till mashyttans övre våning, och på vilken kol- och
kalkstenslaster brukade uppköras för att kastas i
ugnens vilda gap. De hälsade vänligt på de av rök
och sot svärtade männen, och dessa besvarade
hälsningen på samma sätt. Sällan kommo besökande
från andra orter till denna avlägsna del av bergslagen,
och man undre därför ej, att bergsmännen med en viss
nyfikenhet utfrågade våra djäknar, vilka de voro och
varifrån de kommo. Sedan dessa givit gott besked för
sig, blev det deras tur att fråga, och de fingo nu
bland annat veta, att ägaren till denna masugn
liksom till flera andra, jämte stångjärnshamrar
o. s. v., var den rike och mäktige patron Brackander
på Trevnadslösa. Trevnadslösas karaktärsbyggning var
just det vitmålade hus, som vännerna sett, medan de
vilade på kullen. Därefter begåvo sig djäknarne till
mashyttans nedre våning, varifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
