Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Patron Brackander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rasande! Jag, Brackander, brukspatronen, fundera
på giftermål med en ladugårdspiga?... Har jag
verkligen gjort det?... Ja, sådan galning jag är!
Jag blygs för mig själv! Brackander, Brackander!
vart tager du vägen? Härintill skall du gå och
icke vidare!
Han slukade en väldig klunk grogg och fortsatte
vandringen, mumlande avbrutna meningar
och spottande i rak linje framför sig. Nu stannade
han, fattad av en plötslig ingivelse, och ringde.
En dräng visade sig i dörren.
– Svalgren, sade patron, du spänner genast
min holsteinska häst för giggen. Du tager vidare
de präktigaste seldonen, som finnas i stallet, och
skurar dem, så att de blänka som solen. Sedan
kläder du dig i det nya livréet med röda listerna
och blanka knapparne, du vet.
– Ja, nådig patron.
– Och fort skall det gå... annars vankas det
stryk.
– Jag vet, nådig patron.
Tjänsteanden, som, i förbigående sagt, hade
ett lismande, rävaktigt utseende, försvann, och
patronen började göra sin toalett. Han iklädde
sig lackerade stövlar, svart frack, vit halsduk och
kyrkstapelshöga »fadermördare» samt genomdränkte
sin tupé med en hel flaska makassarolja.
Han mönstrade sig därefter i spegeln – och
suckade. Sucken gällde de bortrakade polisongerna.
Patron Brackanders ansikte hade nämligen
förr infattats i en ram av de mest kvinnoförledande polisonger
– de voro hans älsklingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
