Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hos korporalens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men då skall korporalen vara färdig klockan
tre i morgon bittida, ty då bär det av.
– Jag skall i rättan tid vara på min post.
Då drängen gått, sade gubben Brant:
– Det är en ledsam nyhet, kära hustru. Min
syster, som bor i staden, är svårt sjuk och längtar
att se mig, innan hon dör. Den gamla änkan, som
i många år bott tillsammans med henne, har skrivit
brevet. Jag vill då resa till staden och, om så är
Guds vilja, tillycka hennes ögon.
– Käre Brant, läs upp brevet för mig, bad
Kerstin.
Korporalen efterkom sin hustrus begäran och
läste högt med en röst, som vittnade om dämpad
rörelse.
– Herre Gud, utbrast Kerstin med tårar i
ögonen, vad det måste vara svårt att gå döden
till mötes, ensam, övergiven och utan en kär
anförvant vid sin sida. Den stackars Elin är änka
och har inga barn. Kanske lider hon också brist
på sitt yttersta... Ja, Brant, du måste resa till
henne, trösta henne och laga om en ärlig begravning,
ifall hon dör. De åtta riksdalerna, som Sven
lämnade oss, skall du taga med dig; mer ha vi
gunås icke i reda penningar, men det får räcka
så långt det kan... Ack, käre Brant, fortfor Kerstin,
jag tänker ofta med bedrövelse, huru det skulle
gå, om du doge från mig... Nej, nej, när jag
ligger på mitt yttersta, vill jag se dig, Brant,
och höra dig tala om Guds barmhärtighet och
hålla dig i hand, när jag dör...
Kerstins röst kvävdes av snyftningar. Korporalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
