Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Avsked från hemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket! Och ändå är jag så oskyldig som ett barn.
Jag har ända till i går kväll varit nere vid masugnen
och arbetat och ingenting vetat av allt det
här. Icke vill jag göra Johanna olycklig, det vet
ni nog, mor; nej, tvärtom önskar jag henne av allt
hjärta att bli rik och förnäm, eftersom hon icke
kan bli lycklig på annat vis. Och vad det där kivet
beträffar, så känner jag både far och mor så väl,
att jag vet, att det snart skall gå över, och alltihop
bli gott och väl igen... Ja mor, nog var det lite
besynnerligt av far att avslå patronens anbud, och
det bara för min skuld! Jag har ändå njutit så
mycket gott här i huset, att jag aldrig kan betala
det... Nej, alltihop skall bli bra igen, mor; icke
vill jag vara en otacksam gökunge, som lägges i
ett främmande bo och fostras av främmande föräldrar
och till tack för det tränger de rätta barnen
ur redet. Nej, det blir stopp! Jag skall icke
hindra... Mor, var är nyckeln till skåpet?
- Den ligger i fönstret, sade Kerstin, nu
något vänligare, ty hon tyckte om Svens ord och
förstod ej, att de kommo från ett av bittra smärtor
betryckt hjärta. Stanna här nu en liten stund,
Sven, så får du mat, innan du går tillbaka till
masugnen.
- Tack, mor, men jag är icke hungrig,
svarade Sven, i det han öppnade skåpet och ur
detsamma framtog några papper, varibland sin
dopattest, samt ett kruthorn och en hagelpung.
Vidare öppnade han dörren till en liten skrubb
bredvid köket och framtog därur ett skjutgevär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
