Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon dig genom mig tio rdr i handpengar; sedan
följer du mig till Stockholm och får se den stora
huvudstaden och kungen själv med alla prinsarne.
Vidare får du sådana här kläder, som ha den
förunderliga verkan, att alla flickor skola löpa som
galningar efter dig. Betänk, vilket härligt liv! Att
marschera, att manövrera på Ladugårdsgärdet samt
för konung och fosterland gå på post vid Karl
den trettondes staty! Jag menar allvar, gosse;
jag leker ej med dina känslor. Nej, jag vill skapa
dig en lycklig framtid och fordrar ingenting därför
– på sin höjd en tacksamhetens tår ur dina ögon.
- Ah, nu börjar korporal Montan prata galenskaper
igen, genmälde Sven, jag är icke så enfaldig,
att jag låter narra mig av en lockfågel. Jag vet
nog, hurudant gardeslivet är...
- Hm, sade Montan något förlägen, min avsikt
är icke att narra dig. Vad jag nyss yttrade,
är en gammal läxa, som jag kan utantill, och
varmed jag lockar enfaldiga norsar att bita på
kroken. Dig vill jag icke lura...
- Hör på, korporal, avbröt honom Sven, jag
vill blott, att ni samvetsgrant skall svara på en
enda fråga: har man såsom gardeskarl även tid
till nyttigt arbete, så att man kan göra sig extra
förtjänster?
- Ja, den som vill har visst tid att arbeta.
Jag känner flitiga och ordentliga karlar, som efter
kapitulationstidens slut samlat sig ett litet kapital,
tillräckligt att grunda en oberoende framtid. Men
sådana äro ej många; de flesta äro lättingar, eller
supa de upp sina förtjänster. Du sade mig, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
