Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Värvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
precis ut som en, vilken sålt smöret och tappat
penningarne. Jag hörde dig i natt prata något i
sömnen om Johanna. Jag medger gärna, fast jag
icke känner henne, att det är den dygdädlaste
och skönaste mö, som någonsin uppblommat bland
Nordens fjällar, men, för fan, om flickan bedragit
dig, så slå henne ur tankarne. Du må tro, att
jag också...
- Det vore bäst, om korporalen ville tiga med
den saken... den är icke rolig att tala om, sade
Sven och rynkade ögonbrynen.
- Så, så, inföll Montan och stack sin ena
arm under Svens, medan han väldeliga svängde
med den andra, jag skall aldrig mer tala därom,
min gosse; men jag tillägger blott att,
Svante, din dårskap jag aldrig förlåter,
klagan och suck för en kvinnas skull!
Världen, tyvärr, är av kvinnor full:
mister du en, stå dig tusende åter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
