Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Djäknarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Den tolvte Karl i vintern kall,
trallala,
marscherade mot Fredrikshall,
trallala,
döden mötte honom där,
ack, trallera, trallerallalallala,
men hjältens död nu hämnad är,
hej, trallerallalla.»
- God dag, gode herrar och svenske män,
sade sångaren, som nu plötsligt uppdykade, jag
lockades hit upp av ett valthorns härliga toner, men
vägen var rasande besvärlig, och jag känner mig
torr i halsen, som om jag hade sväljt en masugn.
Ursäkta, att jag blandar mig i herrarnes sällskap.
Mitt namn är Montan, min karaktär korporal vid
konungens andra livgarde, min resas mål Jönköping,
där marknad i morgon skall hållas, och
där jag hoppas träffa några unga friska viljor,
hågade att inträda i krigarens ädla stånd... Angående
den saken har jag något att säga er, min
unge vän – (Montan, som för tillfället var i betydlig
mån vad man kallar rökig, vände sig härmed förtroligt
till Göran) – först som sist, vill ni taga värvning?
Jag frågar, därför att jag tycker om er och
vill göra er lycka, ty ni må tro, att gardisten lever
ett avundsvärt liv, som själva de olympiske gudarne
måste avundas honom ...
Göran försäkrade skrattande, att korporalens
anbud var så begrundansvärt, att han (Göran) behövde
hela sin livstid för att taga saken i övervägande,
och att korporalen före denna tids slut
ej kunde påräkna något avgörande svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
