Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Djäknarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minnes du icke, huru det heter i »den nordiske
ynglingens sång», som vi sjunga på gymnasium:
»Fri och varm är hans kunskapshåg,
krossar dvärgarnes bojor och mörkrets här,
skingrar fördomars töcken båd’ fjärran och när,
för sanning och rätt sker hans ledungatåg» –?
Göran var blott tjuguett år, och hans hjärta
således ännu icke tillräckligt skrumpet och kallnat
för att tillåta honom komma fram med gensägelser
av det slag, varmed den så kallade mognade
erfarenheten hånar det friska och varma ynglingasinnets
känslor. Han fattade sin lille ivrige väns
arm och vandrade stillatigande framåt.
Emellertid började himmelen småningom
mulna. Digra moln hopade sig över skogen, och
djäknarne sågo sig om efter en hydda, under vars
tak de måtte kunna härbärgera sig, tills den hotande
regnskuren gått över. Det dröjde länge, och de
voro genomblötta av regnet, innan de funno en
sådan. Det var en liten grå koja med lutande
skorsten, vid sidan av vägen, omgiven av några
åldriga granar – just en sådan där koja, som
tager sig så pittoresk ut, avtecknad i tusch på
velängpapper, men i verkligheten är ganska ruskig
och obekväm att bebo.
Det var en sorglig tavla, som uppenbarade
sig för de båda djäknarne, när de stigit in genom
den låga dörren. I ett mörkt rum av högst torftigt,
men likväl renligt utseende satt en gammal kvinna
i en stol vid det lilla blyinfattade fönstret och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
