Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Auktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några käpprapp lyckades att hålla på vederbörligt
avstånd från sina ben. Från denna ogästvänliga
hydda avlägsnade de sig nu, men funno strax i
grannskapet en hölada, i vilken de inkröpo genom
en öppen glugg. Här utsträckte de sig i det välluktande
höet och voro inom några ögonblick förflyttade
till de glada drömmarnes brokiga värld.
De stego följande morgon upp med solen och
fortsatte sin väg under allvarsamma samtal.
- Såväl av den lilla erfarenhet, jag under våra
vandringar inhämtat, som av min egen medfödda
böjelse tycker jag mig finna och känna, sade
Göran bland annat, att de människor äro lyckligast,
som tillbringa ett verksamt och på samma gång
intelligent liv i naturens sköte. Lyckan är visserligen
icke beroende av yttre förhållanden, utan
alstras ur vårt eget hjärta, men detta slår sundare
och kraftigare, då det klappar mot modern naturens
friska barm. Jag förstår ej de människor, som
frivilligt nedgräva sig som mullvadar i de stora
städernas mörka, stinkande gränder och dö där,
utan att de kanske någonsin sett en blå himmel,
en sorlande skogsbäck, en skön soluppgång, utan
att någonsin hava andats en ren, upplivande luft,
utan att hava hört den ljuvaste av all musik:
naturens evigt omväxlande, stora pastoralsymfoni.
Och vad hava dessa mullvadar vunnit i utbyte
mot de offer, de gjort av allt detta? De hava
måhända med obeskrivliga bekymmer samlat en
rikedom, som de vid gravens rand måste lämna,
och av vilken de aldrig kunnat njuta mer, än
naturmänniskan njuter genom tillfredsställandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
