Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I slutet af detta bref till Aminoff talar Clairfelt om grefve
Löwenhielms tillstånd. Men härom, likasom om sin olycka i
allmänhet och sin unge kamrat, har Löwenhielm kort därpå själf
utförligt berättat i ett långt, högst intressant bref till Armfelt.
»Herr General! Mina aningar hafva icke bedragit mig.
Fälttåget har varit vida olyckligare än jag kunde föreställa mig,
ty finnes det väl någonting olyckligare i världen än att i ett
ögonblick som detta vara dömd till sysslolöshet. Troligen vet ni
redan, Herr General, att jag den 16 i denna månad blef
sårad och tillfångatagen vid Pyhäjoki. Om i en dylik händelse
det vore möjligt att se en skymt af lycka, gjorde jag orätt i
att beklaga mig, men fyra andra blessyrer oräknade fick jag
ett pikstyng i halsen, som hade till följd att andedräkten kom
ut på mig 10 å 12 tum lägre ner än det i allmänhet är fallet,
och en näsblödning, som varade 80 timmar, bevisade något som
jag redan visste förut, nämligen, att mitt svaga hufvud svårt
angripits genom en kanonkulas omedelbara närhet. — Striden
varade från klockan 4 på morgonen: och klockan var nu 11:
jag hade uppstält de tvänne brigader som voro med oss, på så
sätt att de, trots fiendens öfverlägsna styrka, kunde hålla ut
huru länge som hälst; men andra omständigheter föranledde
återtåget: jag får order härom: jag värkställer den och elden
håller på att upphöra, då 150 till 200 husarer och kosacker, som
förföljde oss, vända fianken till: jag angriper dem med 50 å 60
af våra dragoner, hvilka skulle efterföljas af flere. Fienden
ger vika: men hela min skara kunde icke följa mig; dessa
dragoner utmärka sig mer genom sitt mod än genom sin
snabbhet, och jag skyndade på för att fånga det rätta ögonblicket;
jag omringas: ett sabelhugg i ansiktet och ett pikstyng i
strupen, jämte några andra blessyrer, komma mig att störta från
hästen, jag såras än ytterligare, förlorar krafterna och blir
tillfångatagen. — Hvad hade Ni då där att göra? frågar ni: Var
där er plats? ack! nej. Men 80 mils oatbrutet återtåg–––––
— — — det lockande i en kavalleristrid–––––––-som La
Fontaine säger, man har alltid smak för sitt gamla yrke —
— — Jag hade eld i bloden. Från 4 på morgonen, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
