Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lera na denna holme i likhet med Långörn! — Alt väckte hos
oss oro och bekymmer! — Men som Westersvartö var ett
öppet värk, som äfven nu från Långöm kunde beskjutas och
som åt den sidan var alldeles utan något försvar, vi dessutom
icke hade tillfälle hvarken att fatta eller upgöra någon plan
som möijeligen kunde utföras; då vi hvarken kände våra egna
tillgångar innom fästningen, än mindre den fiendtliga styrka,
som vi hade emot oss; och då härtill kommer Amiral
Cron-stedts magt och myndighet innom denna fästning, som var
den mäst souveraina; så var ej annat parti att taga än att
lyda ordres. — Och såleds lemnade vi Westersvartö, äfven
som lilla Östersvartö på samma sätt afträddes — med ett ord —
alla ordres och underrättelser i förevarande ämne blefvo med
så mycken hemlighet gifna, att ingen kände sitt öde förr än det
var för sent att förekomma detsamma; och ägde vi nu blott ett
svagt hopp öfrigt — att om våra Courierer kunde hinna fram
och åter innom den 3:je Maj — någon förändring uti vår
ställning, möijeligen genom negociationer kunde vinnas."
Kapten Qvist omtalar ett samtal, som han fört med
amiralen kort efter det konventionen blifvit bekant. Han hade
klandrat densamma på ett sätt som, då Cronstedt därom erhöll
kunskap, gjorde att amiralen lät kalla Qvist till sig och för
honom uttrykte sitt missnöje. Kaptenen sade då rent ut att
amiralens uppförande var en fullständig gåta, ty han var ju
känd som en kallblodig människa, hvilken icke begår
någonting af öfverilning, och lika litet kunde man hos honom
förutsätta feghet. Enda förklaringen var att han hade hemliga
order, „hvarpå Amiralen svarade med dessa ord: Qvist, den
dagen kommer då jag för mina kamrater skall kunna visa mitt
uppförande".
På Sveaborg voro de flesta såsom bedöfvade. Inom några
dagar hade ställningen, som på intet sätt synts hotande,
fullständigt förändrats. Och af hvilken anledning? Det förstod
man icke. Kommendanten, som hade en ärofull krigarebana
bakom sig och på hvilken man var van att obetingadt lita,
hade gått in på en konvention, som hjälplöst tyktes öfverlämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
