Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan så ofta sett honom framhålla. Konungen svarade med
att låta fängsla den ena af kurirerna, som hämtat underrättelsen
till Stockholm, major Liljensparre, hvilken i egenskap af
pro-tokollist deltagit i krigskonseljen, och med att från tjänsten
afsätta amiralen själf och alla de till konventionen medvärkande
officerare, hvilka innehade tromansbefattningar och hvilka
re-genten således hade rätt att afskeda. Därjämte förordnade han
att åtal skulle vid finska arméns krigsrätt anställas mot major
Liljensparre och medlemmarna af krigskonseljen på Sveaborg.
Med anledning häraf fördes Liljensparre till Österbotten, och
generalmajor J. Fr. Aminoff lät i egenskap af krigsrättens
ordförande kalla de anklagade att den 26 påföljande september
kl. 11 förmiddagen infinna sig inför krigsrätten i arméns
högkvarter, hvarhälst än detta då befunne sig. Af de instämda
var endast Liljensparre på utsatt dag närvarande. Allmänna
åklagaren inlämnade då till rätten åtskilliga skriftliga berättelser
och vittnesmål af personer, hvilka under belägringen befunnit
sig å Sveaborg samt sedermera kommit till Sverge eller till den
finska armén. På grund af dem yrkade han dödsstraff å såväl
Cronstedt som öfriga i beslutet om kapitulationen delaktiga
officerare. Saken var sedan ännu om hösten och om vintern
åtskilliga gånger föremål för behandling, hvarvid nya vittnen
athördes. Bland de handlingar, hvilka då inlämnades till rätten,
befann sig äfven öfverstelöjtnant Wadenstjemas underdåniga
•försvarsskrift, i hvilken han säger sig på grund af Cronstedts
framställning och sitt eget stora förtroende till) amiralens
fosterländskhet, kommit till den uppfattning att den föreslagna
konventionen var det enda medlet att bibehålla fästningen till dess
öppet vatten inträdde.
Krigsrätten afkunnade sin dom i Tomeå den 11 februari
1809. Såsom ordförande i densamma fungerade då
generalmajoren Hans Henrik Gripenberg.
Vid granskningen af de hufvudskäl, med hvilka Cronstedt
i sin rapport till konungen sökt försvara sitt tillvägagående,
kom krigsrätten till den slutsats, att de i själfva värket icke
haft det minsta inflytande på amiralens åtgärder, än mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
