Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dystra hade de dagar och veckor varit, hvilka följde på
slaget vid Oravais. Den första frågan gälde nu, huru det
skulle gå vid Gamlakarleby. Den 14 sept. fick Gripenberg
Kauko bro på nytt i skick och forskansningar uppförda till dess
skydd: det var högsta tid, ty samma dag besatte ryssarne
Gamlakarleby. Fieandt var då afskuren från den öfriga armén,
men då Gripenberg samtidigt hann fram till Kronoby, befann sig
Vlastoff i en rätt farlig situation. Den 15 sept. försökte han,
ehuru förgäfves, att drifva Fieandt undan, och lika litet lyckades
hans anfall mot Gripenberg. Vlastoff ansåg nödigt att följande
natt längs Perho vägen retirera till Öfvervetil’).
Vägen till Gamlakarleby och därifrån längre framåt stod
således öppen för armén. Kamenski förföljde endast långsamt och
gaf sålunda Adlercreutz’ trupper tid att hvila något och ordna
sig på nytt. Aminoff, som nu engång blifvit van att klandra
alt hvad som försiggick omkring honom, var missnöjd med
arméns långsamma rörelser, ty han fruktade att fienden ännu
medels ett plötsligt anfall skulle kunna försvåra öfvergången
öfver Kauko bro. Hans ingrodda bitterhet framträder i
anteckningen den 22 sept., då högkvarteret redan var i Lohteå och
armén som bäst tågade genom Gamlakarleby. „
Fältmarskalken har intet eget och han styres dessutom af kärleken för sig
rinska arkivet*, Svenska krigsarkivet. Schwerins bref torde första gången
blifvit trykt i Illustrerad tidning, den 12 mars 1859. — Ett bref från Vilhems
fader, prosten Schwerin, till hans hustru, Stockholm d. 1 dec. s. å.,
innehåller ytterligare några ypplysningar, hvilka han samtalsvis erhållit af
Aminoff och Kothen. Man hade först ärnat lämna den sjuke i Gamlakarleby,
men man fruktade den grymhet, hvarmed fienden vid denna tid sades
behandla sina sårade krigsfångar, och dessutom bad den unge krigaren själf
enträget att icke blifva lämnad i ryssames händer. Klercker tog honom då
med sig i sin lilla, egentligen ensitsiga vagn. Då Kothen meddelade honom
att döden sannolikt var nära, reste han sig upp i sin bädd och utropade:
„Hvad, skall jag dö!* Men därefter återvann han snart sin beherskning och
talade alldeles lugnt om sin hädan färd. Schwerinska arkivet.
’) I sin journal förmenar Fieandt att om Gripenberg skridit till anfall,
hvarvid han själf attackerat från norr, ryssarne sannolikt lidit ett kännbart
nederlag. Svenska krigsarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
