Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trotsa; alla faror och vådor att öfvervinna. Jag! skulle jag,
väl behöfva att mana ett samfund af hjeltar och fäderneslandets
älsklingar, att lika troget och oafbrutet vandra den väg som
förer Eder till odödligheten. — Nej! Den hafven i för Eder
sjelfve utstakat med föresats: att aldrig sätta svärdet i slidan
förr, än fäderneslandet är frälsat, och då de mörkaste moln
bortskymmer hoppet för den dödliges svaga synkrets, så fästen
detsamma vid den Gud som allting förmår, och sjungen
tillsamman mina vänner och kamrater, till tröst, anmaning och
uppmuntran, Gustaf Wasas sublima anmaning till Svitiods
söner: „Ädla skuggor, vördade fäder etc.“ — I stora faror fordras
stora uppoffringar — allt, allt skolen I öfvervinna, och jag ännu
fä öfveriefva den dag att inför tronen få öfverlemna och
nedlägga den lager obefläckad, I hafven fästat vid Edra fanor —
förtrodd i min vård — En armée af hjeltar sådan som den
finska behöfver ingen föresyn, men upphören aldrig att vara
det för Eder sjelfve inbördes."
Aminoff sökte på detta sätt göra sitt bästa för att
uppehålla sina kamraters mod, men själt hyste han ingalunda några
öfverdrifna förhoppningar. Hvad han i det kungliga
högkvarteret sett och hört, lät honom ana att konungens inskränkta
envishet inom kort skulle störta riket och konungen själf i
för-därfvet. Just dessa dagar hade Gustaf Adolf behandlat de
svenska gardesregementena på ett så sårande och förnedrande
sätt, att de uppretade officerame begynt tänka på hans
afsät-tande. Det berättas att Aminoff knäfallit för sin herskare och
besvurit honom att förändra sitt uppförande.l) Hvad han i
afseende å utrikespolitiken föreslog, kunna vi sluta till af de
ställen i hans anteckningar, där han antyder att ett fredsslut
utgjorde enda medlet till räddning. — Men konungen fasthöll
orubbligt vid sin uppfattning att ett ingående på Bonapartes
och hans handtlangares fordringar skulle bevisa en oförlåtlig
feghet. På samma gång betygade Gustaf Adolf likväl sin
tillförsikt och bevågenhet för sin faders varma beundrare, i det
han upphöjde Aminoff i friherrligt stånd. I slutet af oktober
*) Cygnaeus, Samlade arb., Historiska arb., I, 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
