Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilkendera som var större, Dunekers själsadel eller hans
tapperhet. Han och många af hans kamrater voro icke blott
hjältar, de voro också varmhjärtade, fromma, goda människor. J)
Till sin hustru skrifver Duneker den 30 december: „Gud
vet hvad det här blir utaf, och när det tar slut; emedlertid
ber jag dig vara tranquil: efter storm och oväder låter Gud
solen skina och säkert träffas vi ännu samt få nöjda och
lyckliga lefva tillsammans. — — Frisk har jag varit samt
njuter allmän aktning af både Ryssar och Svenskar. Men
hvad vill allt det säga; utan dig är jag ändå en olycklig men-
niska.–––-Huru mår lilla Gustaf? Gud välsigne honom och
gifve att han må bli beskedlig." Den 12 januari: „Klere
gånger har jag skrifvit dig till; men knappt lär något af mina
bref kommit fram; åtminstone har jag ej erhållit svar, och är
derföre i största oro öfver din belägenhet. Jag vågar likväl
hoppas att Gud, som är alla värnlösas tröst och beskydd, äfven
bevarat dig och vår stackars lilla gosse. — Jag bor
tillsammans med Tujulin, Grotenfelt och Emanuel Berner. De sörja
för min mat och jag behöfver ej mer än gå till bordet och
äta, då mattimmen infaller. Då vi icke äro sysselsatta med
tjenstgöring, spela vi träkarl eller resa ut och köra, skryta
med våra hästar och disputera om hvem som har den bästa
hästen." Den 16 januari: „Ännu en gång ber jag dig ge
dig till freds och ej sörja, och framför allt må du ej ta samma
parti som Majorskan Grotenfelt och Capitainskorna Aminoff.
Deras männer och stackars små efterlemnade barn kunna ej
tillfylles beklagas. Aminoffame ha alltsedan de erhållit
underrättelsen om sina hustrurs död legat eländigt sjuka och i flera
skof varit utan all apparence. Grotenfelt har ännu ej legat till
sängs, men omöjligt är det att i hans ögon få se någon glader
blick. Också är det ej underligt; en sådan underrättelse skulle
säkert ta lifvet af mig, åtminstone skulle den för evigt jaga
glädjen ur mitt hjerta. Store, evige Gud! förskona mig ifrån
’) Dunekers ifrågavarande bref innehas af hans sondotter,
professorskan Charlotte Strömborg i Borgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
