Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid hörsammade han dock blott erhållna instruktioner.
Huru han bedömde Klingspors och Adlercreutz’ krigsföring,
därom har man sig ingenting bekant, men det är knappast
antagligt, att han mer än de fullt fattade hvad med snabba
och energiska anfallsrörelser kunnat vinnas. I de omdömen,
som i militära kretsar fälts angående Gripenberg, prisas icke
särskildt hans intelligens, men däremot vitsordas han såsom en
tapper, samvetsgrann och erfaren beiälhafvare. Om detta
erkännande vittnar äfven den anmärkningsvärda omständighet,
att den närmast fienden stående afdelningen under marscher
och i befasta positioner vanligen var anförtrodd åt Gripenbergs
ledning. Hans erfarenhet var dock rätteligen endast
brigadchefens, som stått under en annans kommando. Då han i
medlet af september under någon dags förlopp anförde en
själtständigt opererande afdelning, tvang han visserligen Vlastoff
att retirera från Gamlakarleby, men utan att tillfoga honom den
förlust, som ett djärft anfall, åtminstone enligt Otto von Fieandts
åsikt, haft till följd. Hans Henrik Gripenberg var, skrifver en
af krigets mera kända hjältar, bjömeborgaren Adolf Blum, „en
allvarlig man, som åtnjöt allmänt förtroende, och allas, som
kände honom, högaktning." *)
I Torneå ägde Gripenberg operera helt och hållet på eget
ansvar, ty han hade lämnats utan instruktioner. Vid sin affard
till Hemösand hade Klercker endast förordnat att, i händelse
fienden upphäfde vapenhvilan innan Adlercreutz återkommit
eller särskilda order från konungen inlupit, Gripenberg borde
kalla i vapen det till sina rotar hemförlofvade västerbottniska
regementet. *)
Hvad Gripenberg från första böijan hade klart för sig, var
att det ej blefve möjligt att försvara sig i Torneå. Han hade ju
där till sitt förfogande endast två brigader, och någon
förstärkning skulle icke hinna anlända före utgången af vapenhvilan.
!) Histor. reklamationer, sid. 118.
a) Klerckers rapport till konungen den 11 februari. Svenska krigs*
arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
