Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anseende till dess hederliga karaktär och tänkesätt bör ega
hela Europas beundran. Huruvida ofvannemde dygder räknas
honom till någon förtjenst, är dock mycket osäkert, emedan en
olyckelig utgång af det så orättvist började kriget, säkert
gif-ver anledning till hvaijehanda oblida bedömmanden."
»Förmiddagen passerades med visiter hos hvarandra och vid
middagstimmen kl:n 12 voro vi samlade alla uti full uniform. Denna
åsyn lifvade ganska smärtande påminnelser af fordna glada
tider, då man ägde hopp och trodde sig kunna vara sitt
fädernesland nyttig." Den 6 nov., Gustaf Adolfs dagen, högtidlighölls
äfven den med att officerame klädde sig i full uniform.
Wämhjelms och hans kamraters vistelse i Vetluga
närmade sig sitt slut. Såsom vi sett, lofvade löjtnant Mellin vid
sin afresa att till krigsministern inrapportera huru svårt fångarna
hade det i Vetluga, och guvernören i Kostroma hade, på
uppmaning af där stationerade svenskar, för ministern gjort en
anmälan i samma syfte. Följden häraf var att den 17 nov. en
officer inträffade i Vetluga med ett artigt bref till Mannerstråle,
i hvilket krigsministern tillkännagaf att han på officerames
begäran beslutit förflytta dem till en annan ort; Öfverbringaren
af brefvet skulle följa dem till staden Kineschma. Denna stad
var belägen vid Volga, 302 värst närmare Finland än Vetluga.
Redan denna omständighet gjorde att nyheten hos fångame
väkte den största glädje, men de hoppades på samma gång
ock med visshet att deras nya vistelseort skulle blifva bättre än
den hittillsvarande. »Den enda regret vi härifrån medförde
blefve saknaden af vår hederliga gorodnitsche med dess fru,
hvilka bevisat oss all möjelig höflighet, och hvilket vi nu äfven
på bästa vis tolkade dem." Officerame tänkte på att ställa till
någon festi vitet för Karpovitsch och hans familj, men detta
visade sig omöjligt att genomföra, och de skänkte honom därför
en kibitka till tecken på sin tacksamhet. Stadens öfverhufvud å
sin sida fortfor ända till afskedsstunden att bevisa dem välvilja
och hjälpsamhet samt följde dem till och med ett stycke på väg.
Afresan skedde den 23 nov. Wämhjelm berättar
ingenting anmärkningsvärdt från resan, om man icke som sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
