Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finland. Den 29 december inträdde vice gorodnitschen jämte
en till staden anländ underofficer hos offlcerarne och meddelade
dem saken. Den gladaste öfverraskning bemäktigade sig alla,
men glädjen tystnade dock, när man varsnade att fyra af de
våra — Ljungberg, den yngre Wämhjelm, löjtnant Hallberg
och fänrik Logren — icke funnos nämda i underofficerens
förteckning. De måste således fortfarande stanna i Kineschma.
Denna åtskilnad kunde man icke förstå; huru man än
bemödade sig att utfundera orsaken till densamma, förblef den
obegriplig, isynnerhet därför, att ingen ju anhållit att få fara hem.
Nedstämdheten hos dem som uteslutits ur förteckningen störde
naturligtvis de afresandes fröjd, och sålunda kom den
efterlängtade stund, hvilken man tänkt sig som den gladaste under
hela denna vistelse, att väcka mycket stridiga känslor.
Man gjorde sig i ordning till afresan. Wämhjelm
kvar-lämnade sin tjänare hos sin bror och sin vän Ljungberg. Ju
mera skilsmässan nalkades, desto tyngre föreföll den.
Afskeds-skålen tömdes i champagne, men ofrivilligt droppade tårar i
glasen. Den långa vistelsen i främmande land hade närmat
till hvarandra äfven dem, som förut varit mindre lierade; huru
mycket mer skulle detta icke vara fallet med bröder och gamla
vänner. Det räkte länge innan Wämhjelm och Aminoff, hvilka
äfven nu åkte tillsammans, kunde, där de lågo i sin kibitka,
frigöra sig från intrycket af de upprörda känslor afskedet väkt.
Men småningom och ju längre man kom på sin förd mot
hemlandet, inträdde dock en gladare stämning. Ljufva
minnen trängde sig i förgrunden, och bilder af en lycklig framtid
bland de saknade egna hägrade för sinnet.
Uppbrottet hade skett på årets sista dag, och nyårsdagen
ankom sällskapet till Kostroma, där aftonen firades vid bålens
rand med de svenska offlcerarne, under samspråk om hvad
man efter det sista sammanträffandet på den ena som på den
andra sidan upplefvat.
Här afbrytas Wärnhjelms anteckningar. Under resan
fans väl icke tillfälle att fortsätta dem, och när man en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
