Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utföll icke lyckligt. De forna vännerna förstodo icke mer
hvarandra, och vänskapen förbyttes, sorgligt att säga, till dess
motsats. År 1814 drog sig Aminoff åter tillbaka till
privat-lifvet, men åtnjöt fortfarande i hög grad regentens ynnest hvarpå
bland annat hans upphöjelse i grefligt stånd och begåfvande
med presidents titel utgjorde bevis. Ett ännu större bevis på
förtroende, var under dåvarande förhållanden hans utnämning till
vicekansler för Åbo universitet år 1821. Det hade varit bättre
för Aminoff om han aldrig erhållit denna befattning, ty mer
än någonting annat har hans värksamhet såsom universitetets
högste styresman skadat hans minne. Adolf Ivar Arvidssons
landsförvisning och däraf följande öfverflyttning till Sverge
kastar öfver detsamma sin sorgliga skugga. Men äfven här
har eftervärldens dom blifvit obillig därigenom att man ej
tillräckligt känt bevekelsegrundema. Och huru sträng domen
öfver Aminoffs handlingssätt sist och slutligen än må utfalla,
så mycket framgår dock ur hans brefväxling, att han i sin
egenskap af vicekansler icke saknade god vilja, utan tvärtom
äfven vid denna tid, under den på den heliga alliansen följande
reaktionens värsta dagar, med varmt deltagande sökte bevaka
hela vårt lands och särskildt universitetets intressen.
Då universitetet efter Åbo brand flyttades till Helsingfors,
följde Aminoff icke med. Han tog afsked från
vicekanslers-ämbetet år 1827] och lefde sedan ännu nära femton år,
huf-vudsakligast i sitt barndomshem, det honom så kära Rilax.
Från hans lefnadsafton må nämnas en händelse, som äfven
den utvisar hvad Aminoff varit för sitt regemente. Den 26
januari 1835 fylde han 79 år. Släktingar hade anländt
långväga ifrån, men hvad som gjorde dagen särskildt bemärkelsevärd
var att Björneborgs regementes officerskår infunnit sig för att
lyckönska sin forne öfverste. Älfva veteraner, hvilka samlats å
Svenskby gästgifveri, körde till Aminoffs öfverraskning, på
förmiddagen in på Rilax gård, anhöllo, enligt militärisk sed,
genom generalens forne adjutant, major von Kothen, om
företräde hos sin chef och uttryckte sedan genom sin ordförande,
landshöfdingen Langenskjöld, samma känslor gentemot honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
