Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall bär jag namn af förrädare emot min öfverhet och
kan lagligen straffas därför."
Så tänkte och skref halftannat år efter Borgå
landtdag en man, som sjelf säger, att han ej varit i
tillfälle att lära sig „verldens stora politik" och att han
blott följde sitt hjärtas röst. Sådana voro frukterna af
Alexanders handlingssätt mot Finland. Förtroendet
framkallade förtroende, den obetingade lojalitet,
hvarmed monarken uppfyllde sina löften, besvarades af hans
finska undersåtar med en aldrig svikande trohet.
Vi förflytta oss ett årtionde framåt i tiden.
Finlands folk hade vant sig vid de nya förhållandena och
den generation, som efter kriget uppvuxit, eller
åtminstone dess mest framstående och ädlaste element,
började inse, att den politiska skiljsmässan från Sverge
och vårt lands själfständighet i afseende å dess inre
styrelse äfven på det intellektuella området gjorde en
större själfständighet än förr nödvändig. En sträfvan
uppkom att höja finska språket till litteraturens,
administrationens och lagskipningens språk i vårt land, för
att sålunda stadfästa vårt folks enhet och gifva vår
bildning en nationell karaktär. I Åbo Morgonblad,
den ifrigaste förkämpen för denna nya riktning, läses
(1821, N:o 2): „För något mer än tio år sedan
förenades vårt fosterland med det mäktiga ryska riket och
då vi icke utan fruktan väntade på följderna af denna
omvexling, spridde den ädlaste monark, lik en frid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
