Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrligare var icke växten på antikens statyer,
än Marias. En svag teckning i sanning!
“Han kommer icke“, hviskade hon och
ett moln bredde sig öfver pannan. “Ack,
Johan, du lofvade ändå att komma.“
Snabba steg, som i detsamma hördes på
B—gatan, drogo Marias blickar åt ett annat
håll. Den fylliga barmen häfde sig
våldsammare; de vackra ögonen voro höljda i lätta
dimmor — känslans genomskinliga slöjor.
Några minuter derefter stod en smärt
yngling i yttre rummet. I hans öppnade famn
låg Maria. Hvad brydde hon sig nu om tante
M. och flere, som sökte baktala den unge
mannen! Ack, kärleken är besynnerlig till
sin natur! Den trotsar allt i vissa fall, men
den böjer sig också i andra fall för
lumpenheter. Med afseende på den kan man säga,
att “ytterligheterna beröra hvarandra“.
“Johan, kära Johan“, hviskade den
unga flickan, när hennes älskling skulle
aflägsna sig, för att sköta sin tjenst, “det
finnes otäcka korpar, som söka att skilja oss åt.“
“Käraste lilla Du-du“, svarade Johan och
tryckte den unga flickan tillitsfullt i sin famn,
“det finnes ingen dag utan moln; ibland är
det tunga skyar som hindra solen; men, ännu,
så länge verlden stått, har det icke fannits
någon tid, då icke den vänliga solen med sina
strålar, om endast blott minutligt, lifgifvande
brutit sig igenom de täta molnmassorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
