Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar. Ni må säga om Johan hvad ni vill;
ni må göra honom svartare än den svartaste
neger, om det är möjligt — han allena eger
ändå min första, min varma kärlek.“
Vid dessa ord sjönk den unga flickan ned
på en närstående soffa och gömde ansigtet i
händerna.
“Hallstarriga flicka“, mumlade fru M. med
tydlig förtrytelse, hur långt skall du gå i din
envishet?“
“Präktiga ficka“, tänkte den milda
damen, och skänkte, osedd, den sorgsna Maria
en varm blick, ej skall sorgen mera grumla
din värma kärlek. “Nu gå de der“, fortfor
hon, när de båda qvinnorna på soffan reste
sig. “Jag går också, men för att tala med
den unga flickan. På en sådan dag som
denna känner företrädesvis mitt hjerta behof af
att trösta den, som lider oförskylldt.“
Och med dessa ord trädde den milda
damen fram på den fria platsen. Fru M. och
’tante Sofi’ studsade, men Maria reste sig upp,
och i den djupa, vördnadsfulla bugning hon
gjorde, låg tydligt ett uttryck af den kärlek,
som hvarje svensk qvinna och man måste
känna för konungamodren.
“Hon skall närmare tala med er“, sade
enkedrottning Josephina med en varm och
kärleksfull blick på den rodnande Maria, “och“,
tillade hon, i det hon med en viss medömkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
