Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våren kom. Då blef det snart sommar, och
man kunde få visa de eleganta toaletterna på
promenaden.
Det finnes personer, som ha sådant
sinnelag. Hos dem kan man sällan finna
någon öfvervägande god eller ond känsla; de
äro liksom “hvita plåstret“, de kunde gerna
till gagn för menskligheten vara borta. Ett
undantag härifrån var kapten Robert M. Det
var således att vänta, att han skulle göra allt,
för att vinna sin afsigt.
“Min mor“, sade han fördenskull
häftigt när de ändtligen gingo ifrån trädgården
och öfver slätten togo vägen till
Djurgårdsstaden, “jag måste vinna Maria. Täckare
qvinna har jag aldrig sett, oaktadt jag varit
vida omkring. Väl finnes det vida skönare,
men ingen har på mig kunnat göra ett sådant
intryck som hon. Det får gå huru det vill,
men min hustru måste hon bli.“
“Ja, inte har jag något emot att få Maria
till sonhustru, oaktadt hon är fattig“, svarade
fru M.
“Fattig“, utbrast kapten Robert och hans
öfverläpp krökte sig föraktligt. “Vet ni min
mor, man kan lefva lika lyckligt som fattig,
som om man är rik. Ja, mången gång
mycket lyckligare.“
“Men, du hör till de der sentimentala
personerna, som hålla fast vid “en koja och
ett hjerta“, inföll ’tante Sofi’ spetsigt. “Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
