Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kamrater, så sticker man inte under stolen med
hvad man vet, så snart det gäller att utföra
en god handling. Hela hufvudsumman är den,
att Johan nu har penningar att till fullo i
denna minut infria sin förbindelse med, och
litet dazu, som tysken uttrycker sig.“
I en blink ryckte Johan upp paketet och
öppnade det. Långschalarne myste så vackert
emot honom, men nu hade han icke sinne
ensamt för dem. Hans frågande blickar föllo
på kaptenen, som med förbittringen i hjertat
var åskådare och åhörare till mötet mellan de
älskande, och för den skull såg högst olycklig
ut; derpå sökte de Gustaf, som lutad mot ett
af träden såg för innerligt komisk ut, der han
med ett småleende betraktade kaptenen.
Omsider sänkte han sina blickar ned till Maria,
som ännu höll honom omfamnad och i
hvilkens ögon kärleken varmt afspeglade sig, och
han tryckte en lång och glödande kyss på
hennes läppar.
“Tala om allt“, sade han ändtligen, “i
annat fall mottager jag icke dessa penningar.“
“Dumbom“, mumlade Gustaf för sig sjelf,
men så högt, att Johan kunde tydligt höra
det. “Ja, jag upprepar ännu en gång
dumbom”, sade han och lekte med ett par grenar.
“Men hur vill du då att jag skall kunna
behålla dessa penningar, då jag inte vet på
hvad sätt ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
