Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det till på köpet en, som alls inte är att
förakta.”
Med dessa ord störtade kaptenen bort och
tog vägen åt Bellmansro.
“Bara munväder alltsammans“, brummade
Gustaf och framtog med svårighet reversen,
som fastnat mellan ett par grenar. “De der
sjöbjörnarne ha naturligtvis godt om sådant,
och strunt vore det annars. Men, förbaska
mig är jag inte genomvåt i rappet. Jag går,
äfven om jag nödgas gå ensam.“
“Nej, redlige vän“, utbrast Johan och
kramade hårdt Gustafs hand, “du skall inte
gå ensam. Vi vilja fira denna min
räddningsdag med ett enkelt glas på Bellmansro. Kom,
käraste Maria! Derefter följer jag med hem
till din mor och sedan ska vi väl ut för att
se på festen för enkedrottningen.“
Maria log skälmaktligt, men sade, oaktadt
Johans upprepade böner, ingenting förr, än de
kommit upp på Bellmansro. Just som de
gingo uppför trappan, syntes kaptenen ila ut
från motsatt håll. Han såg ej det lyckliga
paret, och äfven om han gjort det, skulle han
visst icke brytt sig om att stanna.
“Nu har han sväljt ned harmen och
förtreten, liksom vi ämna dricka glädjens skål“,
sade Johan, och Gustaf tillade omedelbart
derefter:
“Ja, nog var det beska piller för honom
alltid.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
