Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oaktadt den regniga väderleken. Under en
dylik lykta stodo våra fyra bekanta, läsaren
vet hvilka som menas.
“I morgon går jag hit ut och aflägger
min djupa tacksamhet för den ädla
enkedrottningen, som räddat en fattig och obemärkt
man“, sade Johan och tryckte ömt Marias
arm.
“Och jag går med dig“, hviskade den
unga flickan. “Ack, du kan ej tro hur mild och
vänlig hon är!“
“Se der har jag min bekantskap sedan i
morgse“, hördes i detsamma en klangfull
qvinnostämma tätt invid Maria, och när den
unga flickan hastigt vände sig om, möttes hon af
kammarfruns vänliga blickar. Hon fortfor, men
med så låg stämma, att endast de båda unga
hörde det:
“Hennes Maj:t har befallt mig att föra
er till henne, om jag skulle få se er här i
afton. Jag har sökt länge och ändtligen har
det lyckats mig. Kom!“
“Jag går ej ensam“, hviskade Maria och
tryckte sig hårdt intill Johan.
“Min fru“, sade denne med djup
stämma, “låt mig få tala med den, som gjort mig
så mycket godt? Jag ber er derom.“
Kammarfrun nickade vänligt och under
hennes ledning kommo snart de båda unga
genom vakterna.
“Här, Eders Maj:t“, sade ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
