Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som Tukanens pergamentartade näbb är alltför mjuk att krossa födo-ämnena,
har naturen gifvit fågeln förmågan att sluka helt allt hvad han äter. Denna näbb,
fastän lätt, hindrar likväl fågeln i dess flygt, emedan den då genom sin storlek
drar hufvudet nedåt. Tukanens läte är ett slags hvissling, som han så ofta och
så entonigt upprepar, att han deraf på åtskilliga orter fått namn af Predikare-fågel.
Tukanerne vistas blott i Södra Amerika, och flyga gemenligen i flockar af
åtta till tie tillsammans. Deras flygt är tung, men temligen hög; för det mesta
uppehålla de sig i trädens toppar.
Denna fågel kan, medan han är ung, lätt tämjas och uppfödas; i Brasilien
skall han till och med väl trifvas ihop med Hönsen. Tam äter han åtskilliga
frukter, kött och bröd, men är ganska ömtålig för kyla; i sin naturliga frihet föder
han sig af flera slags bär, peppar o. s. v.
Tukanernas kött, fastän något segt, har en icke obehaglig högsmak, och ätes
derföre gerna. Med hans vackra fjädrar pryda infödingarne sina hufvuden och vapen. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
