Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄ SMÅ RÅDJUR. 19
— Å, det är bara vattenfallet, som rusar ned för
jerget bakom skogen.
— Vattenfallet? upprepade råkalven. Vad är det
"ör någonting?
— Det är ett stort vatten, som störtar från
höjden ned i djupet och som aldrig stannar utom
ibland, när vintern är mycket hård och pressar is
däröver.
— Varför stannar det inte där uppe? frågade
rå-kalven. Varför springer det nedför berget?
— Det kan jag inte svara på, sade modern. Ni
ska inte fråga så dumt.
— Men se, se! viskade nu den ena råkalven med
sin lilla pipiga röst, som lät som en späd fågelröst.
O, min mor, vad är det för ett odjur, som
kommer tumlande? och kalven tryckte sig tätt till sin mors
bröst.
— Det är ju blott en hare, sade modern
lugnande. Det är ett stackars dumt djur, som aldrig
kommer att skada er. Och för resten finns det
intet djur här på berget och i skogen, som ni behöva
vara rädda för. De, som kunna skada er och som
trakta efter edra liv, det är rovfåglarna och
människorna. Se där uppe! Högt, högt över berget! Där
flyger örnen. Den spänner ut sina vingar och spejar
efter byte. Kryp in under busken! Ligg alldeles
stilla och orörliga. — — Nu försvann den! Den
såg er inte, ty ni voro så små och så långt nere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
