Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
DJUR OCH MÄNNISKOR.
gon dag kommer han nog och hälsar på, och då få
ni visa er mycket snälla och duktiga.
Men fadern kom inte, och ungarna saknade
honom föga. De kände sig så lyckliga och trygga
hos sin älskade mor.
Då hände det en dag, då de små voro ett par
veckor gamla, att modern hade lämnat dem för att
gå ned till floden och dricka, som hon brukade göra
en gång varje dag. De gingo omkring mellan
blommorna och sågo förvånade på fjärilarna, som
flögo dem rakt i ansiktet. Då hörde de plötsligt
ett skott. Det lät starkt och skallande, och ekot
svarade med en hcl rad av skott bland bergen.
— Vad var det? sade den ene ungen och
spetsade öronen. Var det åskan?
— Nej! Då skulle vi ha sett det blixtra, svarade
den andra, som nära nog hade fallit över sina smala
ben, då skottet small. En stund stodo de stilla
och lyssnade, men då de intet mera hörcle, fortsatte
de sin vandring i det höga gräset. Eftermiddagen
gick, och kvällen nalkades.
— Vad mor dröjer länge i kväll, sade den ena
rådjurskalven.
— Ack ja! Jag är så törstig, sade den andra,
och slickade sig om munnen. Men nu dalar solen,
nu kommer hon snart. Och solen dalade, men hon
kom inte. Månen gick upp och sken på dimmorna,
som stego upp ur bergsklyftorna, men modern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
