Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
DJUR OCH MÄNNISKOR.
hade ställt sig på lur bakom de täta bokarna vid
floden och väntade på att rådjuret skulle komma.
På given tid, nästan på minuten blev rådjuret
synligt i dalgången upp emot berget. Det gick
långsamt, då och då lyftande huvudet som för att
inandas den kyligare luften från floden. Så vackert
det var! — Så lätt och smidigt det rörde sig på
sina fina ben, så stolt och behagfullt det lyfte sitt
lilla välskapade huvud. Nu stod det stilla och såg
sig omkring. Mannen, som stod i skuggan, begrep
nog inte, vad det tänkte. Men det vackra rådjuret
kände sig mycket lyckligt.
— En sådan luft, sade det för sig självt. En
sådan sval och välgörande luft! Och inte ett moln
på himlen. Solen går ned, som om den skulle sjunka
ned i blommorna på ängen. Och se! Snön på
bergen brinner. Där uppe går väl min älskade vän,
och snart kommer han och hälsar på oss. Då skall
han se, hur våra små ha växt, hur snälla och vackra
de lova att bli. Ack, vad det är skönt och roligt
och gott att leva. Och därmed gjorde det ett par
lätta språng och stod snart under de nedhängande
bokgrenarna vid vattnet. Det böjde huvudet djupt
för att dricka och lyfte det därefter, medan vattnet
silade ut ur dess mun. Ännu en gång böjde det
sig. Men då det tredje gången krökte halsen för
att läska sin törst, då ven en kula genom luften
och träffade det i bringan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
