Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
DJUR OCH MÄNNISKOR.
De ledo av hunger och törst, och ännu voro de inte
så stora, att de kunde äta gräs och örter. Matta
och trötta kröpo de ihop under ekbusken, där de
lågo och snyftade: Mor! Mor! Varför kommer du
inte åter till oss?
Troligen skulle de snart ha dött, om de inte
blivit upptäckta av en bondkvinna, som gick och
plockade blommor på ängen.
Det var en ståtlig kvinna, vars namn var Maddli.
Hon var gift med värdshusvärden nere i
Hammers-bach, han som var så vida bekant för sin vackra röst.
Han kunde joddia, så att man hörde honom miltals
bort, och dansa så fort och så länge, att man miste
andan bara av att stå och se på. Maddli själv hade
varit en stor skönhet. Hon var inte längre helt
ung och hade blivit ganska fet och tjock av att stå
i köket och steka korv och baka bröd till alla
gästerna och av att smaka på det starka, goda ölet,
när hon drack dem till. Men ännu såg hon dock
ovanligt bra ut, och vad mera var, hon såg så snäll
och god ut, att man strax måste tycka om henne.
Hennes bruna ögon voro så vänliga och hennes
leende så älskvärt, och så talade hon så förståndigt
och muntert, att det var en riktig fröjd att
samspråka med henne. Hon hade vanligtvis gräsligt
mycket att göra, ty det kom mycket folk, både
bönder och turister och vilade ut vid Hammersbach,
varför hon sällan kom ifrån hemmet. Men nu skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
