Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANEN.
55
— Vad var det han sade? frågade en av
svanungarna modern, då de hade rott bort. Varför vill
han späcka oss?
— Han sade inte späcka, han sade stäcka. Ni
ska höra på ordentligt, svarade hon.
— Vad är det för något, att stäcka?
— Det är bara något, som de göra med våra
vingar. Jag kan inte riktigt förklara det, men det
är ofantligt hälsosamt, och det skall hindra att det
kliar i kroppen på en, sä att man vill upp och flyga
i luften — vilket ju är alldeles onödigt.
Den minsta svanungen, den samma, som hade
kritiserat fadern, såg mot den blå sommarluften. Ja,
men jag tycker det skulle vara härligt att kunna
flyga där uppe, lika högt som skyarna.
— Du pratar! sade svanmor. Du vet inte vad
du säger.
Följande dag kom parkmästaren med sin
medhjälpare för att vingklippa svanungarna. Men det
var inte så lätt gjort, ty de små blevo alldeles
vilda av rädsla. De foro omkring och pepo och
skreko.
— De vilja mörda oss! Hjälp! Hjälp!
Det hjälpte icke, att svanfar grälade och att
svanmor förmanade. De fortforo att rusa
omkring, så att man inte kunde se, vem som var den
eller den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
