Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN MED FÅGLARNA.
63
Hon släppte aldrig någon in i det lilla vindsrum,
där hon bodde, och där var för resten heller inte
något att se utom en ren säng och ett par spinkiga
möbler. Här kokade hon sin kopp kaffe och åt
sina skorpor, och härifrån gick hon blott ut för att
hälsa på de enda varelser, med vilka hon umgicks,
och det var fåglarna.
Den tid, då hon ägde mycket pengar, hade det
varit hennes största glädje att ge bort dem, och
det var stora summor, som löpt genom hennes smala
fingrar. Nu, då hon intet ägde, var det hennes
största sorg, att hon inte hade något att ge bort;
hon kunde nästan icke uthärda att säga nej till en
fattig. Hon sade ingenting heller. Hon vände blott
bort huvudet och suckade. Men då hon omöjligt
kunde ge något åt människorna, så ville hon
åtminstone dela vad hon hade med fåglarna, och det
var vad hon nu levde för.
Till att börja med hade hon en kanariefågel, som
hon älskade. Den var ljusgul och mycket mager
och smal, men den sjöng alldeles himmelskt, tyckte
gamla fröken. Andra, som bodde i samma hus som
hon, tyckte, att den skrek ohyggligt, och skickade
gång på gång bud upp, att hon skulle taga bort
den från det öppna fönster, där den satt i buren
och skränade, och flytta den in i den mörkaste vrån
av rummet för att få den att tiga. Det var mycket
smärtsamt för gamla fröken att göra så, ty det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
