Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN MED FÅGLARNA.
77
kommo hoppande i sina gråa fjäderskrudar med de
kolsvarta huvudena och kloka, blixtrande ögon.
— Vad gör du här? sade de och satte sig på
stenarna ett stycke ifrån henne. Varför går du
ensam omkring kyrkan? Varför har du inte din man
och dina barn med dig? Varför har du en krage
på, så du liknar en fågel?
Men fröken bara log och tittade vänligt på dem.
— Har du något att ge oss att äta? frågade
kajorna. Vi tycka mycket om säd, råg och havre
och korn. Det är det bästa, man kan få. Har du
sådant i din påse?
Då skyndade fröken till en bod, där hon kunde
få köpa mat åt kajorna, som hon sedan strödde ut
till dem på stenarna invid kyrkan. Och då må ni
tro, att det blev ett väsen.
Som ett svart moln störtade alla fåglarna sig ned
från tornet och föllo över säden. De skreko och
vrålade av häftighet, beto varandra i nacken och
grälade. Det dröjde inte många minuter, förrän
varje sädeskorn var försvunnet, men från den
dagen var fröken vän med alla de svarta, vilda
fåglarna.
Hon gick aldrig upp till Johannes kyrkogård utan
att ha säd med i påsen, och från toppen av tornet
kände kajorna igen henne.
— Där ha vi käringen med sin välsignade mat!
skreko de till varandra, och hon hann knappast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
