Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN MED FÅGLARNA.
79
I timtal satt hon och lyssnade. Runt om henne
flögo bofinkar och svalor, trasten satt högt i
toppen av någon smärt gran och gav sitt hjärta luft i
de gladaste melodier, och ett stycke ifrån henne
— hon kunde inte se den — satt göken i en björk
och sjöng sitt kucku med längre och kortare
uppehåll.
Aldrig tyckte hon, att sommaren var så skön
som i ett sådant ögonblick, och varje sommar var
det likadant.
Det dröjde inte heller länge, förrän fåglarna ute
på Djurgården vande sig vid henne, och tomhänt
gick hon heller aldrig dit ut. Där hon satt nedsjunken
mellan buskar och snår, kommo fåglarna och åto
gryn och brödsmulor ur hennes händer, och ibland
kunde till och med en och annan sångfågel sätta
sig på hennes skuldra eller huvud och
därifrån som från en estrad sjunga sin aria. Runt om
henne prasslade det av vingslag, pep och kvittrade
det, där fåglarna kilade in och ut mellan kvistarna.
Hon satt bara stilla, som om hon skulle vara
mormor till dem alla och dela deras sorg och glädje.
Efter midsommar blev det tystare i skogen. Då
hade alla fåglar så mycket att ställa om med sina
ungar.
Så kom högsommaren och snart därefter hösten,
då sångfåglarna drogo bort, och det blåste kallt
och hårt genom trädens grenar. Allt mera sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
